glimmar det till i nötkråkans
öga. Och det tror jag det. Vi har överraskat den med att lägga ut köpta
hasselnötter som är nästan tre gånger större än allt i nötväg den sett hittills
i sitt liv, och som den plockat hundratals av, om höstarna i Hässlen.
Hässlen är som en exotisk ö, översållad med hasselbuskar mitt
i Garpenbergs grönraggiga barrskogshav. Området är ett smultronställe på många
sätt, uppskattat av människor och djur. För cirka 20 par nötkråkor utgör
Hässlen rent av grundvalen i deras existens. Om höstarna plundrar de buskarna på
nötter som de gömmer i marken i sina omkringliggande barrskogsrevir. Där kan
nötterna ligga i något år innan nötkråkan gräver fram dem och ställer till
kalas. Dåliga nötår kan de vuxna nötkråkorna klara med hjälp av gamla förråd,
men det blir få eller inga ungar våren därpå.
Glimten i ögat. Själens spegel. Förutom glimten i nötkråkans
öga, minns jag bäst hur det glimrade till i en musikhandlares öga när jag en gång
efterfrågade digitalpianon.
Nötkråkan funderar bara en kort stund. Så sträcker den sig mot
köpe-nötterna och börjar svälja ner dem i krävan, en efter en. Efter nio
stycken putar krävan som en mycket knölig kudde. Sålunda tungt lastad flyger fågeln
iväg in i skogen. När den kommer tillbaka till fågelbordet på Piparmossen har
den snö på näbbroten. Den har grävt ner nötterna för kommande tider!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar