än en bakdag. Och det har jag i dag, åtminstone en
halv. Ett antal limpor av olika sorter, bullar och kanske semmelbullar (går de att
baka med filmjölk?) är det tänka resultatet. Ett smärre brödberg, goddoft och
en lätt utarbetad kropp efter en dag vid bakbordet skänker så småningom den
stora tillfredsställelsen.
Men grovknådandet sköter Electroluxen om. Det är inte
urmodellen jag har men väl en tidig vidareutveckling med timer och
styrkeväljare.
Det sägs, att dessa hushållsassistenter var Electrolux stora
misstag. Företaget bakade in outslitliga delar i de första generationernas
maskiner, helt enkelt. För nära 20 år sedan gick min ändå sönder. Det var väl
när den knådade en dubbel sats ankarstock, kan jag tro. Jag ringde omgående
butiken i Krylbo. ”Min Electrolux har gått sönder, började jag, men blev
avbruten av försäljaren. ”Din Electrolux har inte gått sönder”, kontrade han mycket bestämt, ” för det gör de
inte. Det är bunken som gått sönder.”
Det var så sant, jag hann bara inte säga det. Så med en ny
bunke har jag fortsatt, kompletterat med en till från loppis så att kalldegar
och surdegar kan jäsa i sin egen takt, ska det idag bli lite limpor och bullar
och en därtill sällsynt nöjd konstnär.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar