fixat, då. Och som så ofta,
var det en tillfällighet, som gav upptäckten.
Det handlar varken om korsord, currylinjer eller trädgårdsskötsel,
utan om fåglar sedda på eller från tomten. Efter drygt 22 år på en och samma
gård, är vi nu alltså uppe i 180 olika fågelarter, och det är väl inte så pjåkigt.
Den här gången var det tioåringen, som gjorde fyndet. Det vill säga, hon råkade
titta ut genom fönstret i precis rätt ögonblick. Och hojtar till för att en
rörhöna kommer spatserande över gräsmattan!
När Mats minuten efter går ut med kameran, är fågeln förstås
som uppslukad av jorden. Borta. Mörkertalet – hur många arter man missat genom
åren – måste vara ruggigt stort.
Min största tomtkryss-triumf skedde en vacker majkväll för
några år sedan. Jag kastade ett getöga i tubkikaren, som alltid står uppställd
med siktet ut mot sjön, och får se en vitvingad tärna!
Den vitvingade tärnan häckar i sydöstra Europa och Centralasien.
Under flyttningen i maj skådas då och då något exemplar längs östsvenska kusten,
men långt ifrån årligen. Kanske navigerar någon individ fel, eller missar att
stanna upp i tid. Nu hade några skådats i Sydsverige i början av veckan. Därför
hade vi pratat om dem, så jag förstod genast vad det var, fast jag aldrig sett
någon förut.
På tärnors vis flög den sådär svävande elegant, snappande
efter insekter vid vattenytan. Envist patrullerade den fram och tillbaka vid
just den bit av stranden som vi ser från huset.
Naturligtvis var jag ensam hemma. Var fanns de vittnen man
så gärna vill ha i ett sådant här sammanhang? Ringer den mest hängivna fågelskådaren
inne i stan. ”Oj, oj, oj”, svarar han upphetsat. ”Nu vet jag inte hur jag ska
göra”. Men rätt var det är, står han i trädgården. Fångar in fågeln i sin
kikare och skriker som ett barn ”Jag ser den! Jag ser den! Jag skulle vilja
krama om dig, Malin!”
Så berättar han, att hans fru fyllde år just idag och att
jag ringt precis som middagen dukats fram och vinet korkats upp. Det var därför
han velat lite. Men vad är väl en fin middag på tumanhand med kärestan mot
möjligheten till ett nytt dalakryss? Att han tidigare kryssat själva fågeln
nere i Israel hade tydligen ingen betydelse i sammanhanget.
Att dela livet med en fågelskådare har uppenbarligen sina
prövningar.
Och morgonen efter har larmet nått ornitologerna, som står i
skockar på vägen och kikar ner mot sjön. Tärnan? Ja, den är som bortblåst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar