hästarna i sina respektive
hagar igen. Min kuse i stora fållan medan Helga, som tillhör den skara hästar
som drabbats av vår tids gissel och olösta hästgåta, fång, får gå ut i
sandpaddocken. Där får hon allt tillbringa sommarhalvåret, för äter hon gräs,
blir det ont i hovarna så småningom.
Medan Agnes stretar med eltrådarna, släpper hon Helga bakom
sig. Det uppfattar Helga, som tar chansen och springer iväg.
”Rymmer hästen?” tänker jag förvånat där jag står vid ledet
till stora hagen. ”Sådana fasoner är vi då sannerligen inte vana vid.”
Men inte rymmer hästen. Hon travar raka vägen fram till mig.
”Snälla, släpp ut mig här istället!” är nog vad hon vill säga. ”För jag vill ut
i stora hagen.”
Vad gör man? Klappar om henne och leder henne tillbaka till sandpaddocken.
Där måste hon allt gå, om hon ska klara av sommaren utan ömma fötter. Hur
tråkig hagen än är. Men rörd blir man, så värmen sprider sig i hela kroppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar