i granskogen står skorstensmuren av det som en gång var
Fågelsången. Intill kämpar ännu några risiga suräppelträd och en knippe gula
påskliljor om ljus och luft i det alltmer tilltagande skogsmörkret.
En gång i tiden sprang det barn här. Torparungar. Barn till
föräldrar, som drömde drömmar. Drömmar om framtid och egen försörjning. Drömmar,
som förbyttes i bister verklighet när den egna skörden fick förfaras för att
dagsverksskyldigheterna kallade dem till godset för att slita där så länge det
fina skördevädret varade. Det måste ha varit fruktansvärt bittert att se jordkällaren
där hemma gapa tom medan man kämpade långa dagar på det stora godsets stora
fält.
När herr excellensen kom ridande på inspektion gällde det
att räta på sig och stå vördnadsfullt med mössan i hand. Det berättas om en man
som en gång vägrade blotta huvudet. Han beordrades att samma eftermiddag gå
till kontoret och hämta ut sin avskedsbiljett. Historien kan mycket väl vara
sann och herr excellensen var antagligen inte grymmare än någon annan hög herre,
det var bara dåtidens spelregler.
Fågelsången, Månakulla, Lyckan. Vem namnsatte torpen? Just
de här namnen klingar så poetiska i kontrast mot egendomens övriga torpnamn. Över
60 torp hade västgötagodset utspridda i sina skogar under den stora torpareran.
Torp, som alla befolkades av familjer som flyttat in med förhoppningar och som
slet lika förgäves på hopplöst dålig odlingsmark.
Så småningom vaknade torparna upp ur sina drömmar och såg
den krassa verkligheten i vitögat. Knakande och knirkande rullade flyttlassen
iväg. Stugorna övergavs och skog återplanterades. Tystnaden bredde ut sig.
Där det förr sprang barfotabarn reser sig skorstensmuren som
ett monumentalt gravkors över Fågelsången. Studieförbundets torparcirkel har
varit här. Inte med en gravblomma men väl med en rostfri skylt med namn och
inventeringsnummer. Frågan är, vilken som kommer att stå längst; ruinen eller
skylten, för att något berätta för den, som ännu hittar hit, om tider som
varit.
Som en hälsning ligger ett vackert fällhorn från råbocken i
det gula fjolårsgräset intill.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar