SVART STÅR GRANSKOGEN MOT DEN

ljusa skymningshimlen. I det stora risboet i den avbrutna grantoppen har havsörnparet satt sig för natten. Det enda man anar av dem nu, är deras ljusa huvuden och näbbar, som skymtar som ljusa fläckar i dunklet. Om jag inte vetat, att de sutte där, skulle jag inte förstått vad jag faktiskt ser i tubkikaren genom fönstret.

Och det är vackert. Jag tycker det. Att ana de ljusa fläckarna, och veta, att det är två havsörnar. Honan den större, hanen den mindre. Deras fjäderdräkter avslöjar att de har minst 5 – 6 år på nacken. Födda någonstans i några andra stora risbon och någon gång under åren som gått har de tu upptäckt varandra och bestämt sig för att pola ihop. Hur går sådan dejting egentligen till i havsörnvärlden?

Det här, det utspelade sig i våras. Paret flög in tunga grenar som de byggde på boet med, medan gamla grenar stuvades om. Senare kom de med grästovor till bädd. Honan? kunde ligga timmar på boet och då stack bara den ljusa kalufsen upp. Någon natt sov de sittande i boet, för att sedan tidigt på morgonen ge sig av och inte visa sig på flera dagar.

Men nog hade de örnkoll på boet alltid. När fiskgjuse och häger slog sig ner på bobalen och när en gräsandhona spatserade omkring där en morgon, så vips var örnparet där och jagade bort dem.

Visst vattnades det i munnen på oss, vid tanken på en möjlig örnhäckning inom skådarhåll från huset. Men nu blev det inte så. Örnarna avstod från att häcka, och i stället fick vi ett tomt risbo som var så lagomt underhållande att titta på, sommaren igenom.

Upplevelserna fick oss att ta fram boken ”De sista örnarna” från 1923 av Bengt Berg (1885 – 1967). Den skrevs när vårt hat till havsörnarna reducerat den svenska stammen till ett fåtal häckande par. I boken, som är ytterst läsvärd än i dag, gav han oss en helt ny syn på dessa fåglar. Resultatet blev omgående fridlysning och en långsam, långsam återhämtning av örnstammen tog sin början. Nu anses örnarna ha återbesatt de flesta naturliga häckningsplatser de en gång i tiden haft. Arn betyder örn och här ute i Bysjön finns – förstås – Arnön. Örnön.

Häromnatten sov örnparet i boet igen. De satt där medan höstmörkret och fukten kom smygande. Tänk om de gör slag i saken till våren. Det är bara det, att då har träden framför hunnit växa upp så insynen blir begränsad. Snopet.