studenten Carl Axel Gottlund sin
stora dalaresa. Med sig har han en vägkarta över Sverige, kompass och 214
riksdaler i reskassa. Beväpnad med en tvåpipig pistol, en lodbössa och en
gammal rysk sabel är han nu beredd att möta dalkarlarna.
En skilling kostar det, att passera bron över Dalälven i
Brunnbäck. I Avestas tjusas han av stadens vackra läge, vackra stenhus och
nätta torg. Här bor inte mindre än 640 människor på 140 gårdar runt ”reguliera”
och stenlagda gator. Det är annat det, än Hedemora och Sala med sina trånga,
krokiga gator och många trähus. På torget i Hedemora betar en flock får.
Men han blir förskräckt över att ”bankens, ja hela rikets
kopparmynt” stansas ut av ett par barn som håller till i en ”ussel träkoja” i
närheten av Avesta fors.
Då som nu klagas det på vägarna. Norr om Falun är det
omöjligt att komma fram med häst och vagn, och Carl Axel får vackert fotvandra.
Vägkartan till trots, går han ofta vilse och irrar omkring både länge och väl.
Stövlarna är snart utslitna och han strövar barfota, men drar dem på sig inför
varje bybesök för att göra ett bättre intryck.
Helst sover han i höladorna. Där känner han sig säkrast och
slipper oftast undan de besvärliga lopporna. Här och där erbjuds han annars av
artiga bönder att dela sovplats med gårdens piga.
Resan går via Falun och Bingsjö upp till Hamra och ner över
Mora, Lima och Ludvika. Människors vardagsliv skymtar fram som ett vansinnigt
hårt slit. Att alla vuxna i vissa byar haltar, beror inte på någon ärftlig
åkomma, hävdar han, utan på förslitningar. Därtill är 1817 ett nödår och till
filbunkarna serveras ofta bröd där bark, agnar och halm blandats i. Dieten och
matbristen gör människor kraftlösa och en gång möter han en familj med
uppsvällda kroppar. De har inte långt kvar, meddelar prästen i församlingen,
utan att vara särskilt illa berörd.
Carl Axels dalaresa 1817 tog exakt 3 månader. I ihållande
regn natten till den 27 september återkommer han lyckligt till Uppsala.
Dagboken han gav ut efter resan har blivit ett ovärderligt dokument om dåtida
förhållanden och levnadsvillkor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar