hyttdammens is och in under bron. Snön har bildat en fåra
där det kortbenta djuret hoppat fram. Någon meter här och där har uttern pressat
ner magen genom snön så pass att isen blottats. Och under vägbron ligger
spillningen spritsad på en snöklump. Omkring är isen endast pudrad med snö och
visar perfekta avtryck av runda spår med trampdynor och fem tår. Så vindlar sig
spårlöpan vidare på andra sidan bron och försvinner i kröken.
Spillningshögarna beskrivs som uttrarnas språk. De
signalerar och skvallrar om individ, kön och eventuell parningsberedskap. Om
sällskap sökes eller singelliv önskas. De är utlagda visitkort som lär lukta
lite av viol. Jag tänker inte krypa under bron och göra en egen bedömning, utan
nöjer mig med att stå lutad över räcket och teckna.
Ja, nu är uttrarna på väg att återbesätta gamla domäner. Men
det har tagit sin tid. Kanske kan det bli ett djur mina döttrar kan ta som en
självklarhet att då och då få se spåren av och rentav möta någon gång.
Åt andra hållet, nedanför dammluckorna, går utterkanan utför
kanten ner i ravinen och försvinner i Årängsåns öppna vattenparti. Lite längre
ner är det upptrampat på iskanten. Kanske berättar den tillplattade och
fläckade snön där om hur uttern legat och frossat på en fisk den hållit mellan
framtassarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar