INGEN VET VAR HAREN HAR sin gång men i skymningen kommer en guppande över åkern mot utfodringen jag har alldeles utanför ateljéfönstret. Vaksam och med resta öron sätter den sig att äta, beredd att när som helst ta till benen om fara hotar. För vad ska en hare vara, om inte harig?

Att det kan vara ödesdigert att jaga djur så här i helgtid, har såväl Selma Lagerlöf som Albertus Pictor skildrat. Den senare levde under 1400-talets andra hälft och var en flitigt anlitad kyrkomålare. Frodigt och färgglatt fyllde han kyrkväggar och -valv med bibliska betraktelser, religiösa legender och sedelärande fabler.

I Kumla kyrka söder om silverstaden Sala kan man ännu se hur Albertus menar att det går för den helgdagsjagande jägaren. Medan jägaren blåser i jakthornet driver hunden två harar. Men vips så har hararna tagit jägaren som byte och i tredje bilden puttar de ner honom i det brinnande helveteshålet. Intill står sensmoralen: "om helga daga jagade du fåglar och hara. Förty ska du till helvete fara."

Haren vet man aldrig riktigt var man har - eller var den har sin gång. Haren har förknippats med häxor och djävlar och kanske är det dess hemlighetsfulla väsen, som sätter vår fantasi i rörelse.

Snart är det fullmåne och då finns chansen att se haren komma guppande över det månbelysta fältet och kasta sin blå skugga framför sig. Då ska jag sitta på pass - med ritblocket - vid fönstret.