skogarna till
strandängens ekar. Nu har de bråda tider med att samla ekollon. Tungt lastade
med putande kräva och ett extra ollon i näbben flaxar de tillbaka, upp i
skogen, för att gräva ner och samla förråd.
Man kan undra, vad de gör resten av året. Då har vi inte en
nötskrika i sikte, nu räknar vi med lätthet in 20 individer i skytteltrafiken.
Har de semester elva tolftedelar av året?
Olaus Magnus, som år 1555 i Rom gav ut Historia om de
nordiska folken, skriver om nötskrikan att ”hon flyger på sned mellan träden
under ideligt pladder…Till följd av sin överdrivna pladderaktighet fångas hon
och uppätes av sparvhöken. Vare hennes öde en varning åt beskäftiga dagdrivare
för att så rota i andras angelägenheter, att de glömma sina egna!”
Ja, Olaus Magnus stora verk läser man numera med ett leende
på läpparna. Men i mer än hundra år kom hans Historia att vara det veteskapliga
kunskapsverket om det exotiska Norden i Europas förmögna och lärda kretsar. Det
får mig att fundera, vad våra efterlevande kommer att säga om dagens
vetenskapliga rön.
Foto Mats Forslund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar